Snackade lite med en kompis igår i skolan och vi skämtade lite om att Hannah och jag borde skriva lite djupare inlägg, med lite mer åsikter och så. Typ ett deepshit om märkeshysteri eller om något annat sånt där ämne. haha, skulle väl precis sätta mig och börja spåna om det. men, jag känner att jag i princip bara skulle mala på om vad jag tycker osv. osv. skulle bli ett ganska trist inlägg eftersom jag inte direkt har något speciellt att förmedla inom det! ;) SÅÅ, jag väljer istället att publicera ett riktigt långt inlägg om mina framtidsplaner. Just nu så har vi den här bloggen mest för våran EGEN skull, det här är liksom inte en blogg med 50 umptimiljarder läsare, så när jag skriver så är en stor del av inläggen såna som jag själv kommer vilja läsa när jag blir äldre. Om lite mindre än 4 år så kommer jag att ha gått ut gymnasiet, och DÅ tror jag att jag kommer uppskatta att läsa om hur jag tyckte och tänkte precis här och nu. 15 år. Pratade med skolans SYO nu idag på eftermiddagen och shit nu börjar man känna att det börjar bli lite mer seriöst... Jag har alltid varit heelt säker på att jag ska gå Natur i leksand. Jag har tyckt att det har varit ett ganska lätt sätt att bara skjuta upp alla beslut och sånt. Jag skulle fortfarande kunna göra i princip vad jag vill göra efter dom 3 åren och förmodligen (förhoppningsvis) kommer jag då också veta bättre vad jag vill göra då. På så sätt skulle jag också kunna ha kvar hästarna, bo kvar i Leksand och jamen ha kvar allt det här gamla trygga! Om jag skulle flytta till ett annat ställe så skulle jag, om jag vill ha kvar hästarna, få lov att pendla fram och tillbaka och även om det kanske skulle gå så känner jag att det skulle bli väldigt jobbigt i längden. Det skulle alltså betyda att om jag väljer att inte går kvar här i leeksand så ryker hästarna (haha, ojj det där lät lite väl tufft ;)). Därför har jag varit så bestämd på att jag faktiskt vill vara kvar här, för då behöver jag inte ta beslutet om hästarna på 3 hela år. Om 3 år så tror jag att jag kommer vilja ta en paus med hästarna och ändast fokusera på skolan, men just nu känns det INTE som att jag varken kan eller vill välja mellan skolan och hästarna. Anledningen till att jag börja tvivla på min kärlek till NV i leksand (ironi åsido) är delvis att en kompis funderade på på en, om jag har förstått det rätt, kombinerad linje i Rättvik där man blandar naturvetanskap och naturbruk vilket betyder att man får ha hästhållning på skoltid. Å andra sidan så skulle jag behöva flytta till Rättvik då och det känns faktiskt inte så jätte kul nu när jag har världens mysigaste stall här hemma och allt sånt. Samtidigt så vill jag inte vara för fast här hemma och göra precis samma val som alla andra. Fast sen när jag tänker om så är det nog mest i mitt huvud som det sitter. För även om jag inte skulle vilja flytta till ex. Uppsala, sälja hästarna och lämna allting här hemma så vill jag ändå känna att jag SKULLE kunna göra det. Usch vad knasig jag känner mig just nu, fast på sätt och vis är det faktiskt rätt skönt att bara sätta datorn i knäet och skriva av sig alla tankar. Nej, just nu vill jag bara hålla för öronen och slippa bli fundersam. Skulle vara så skönt att bara fortsätta vara så säker som jag har varit på att bo kvar hemma, ha kvar hästarna och gå på gymnasiet inne i leksand. Sen frågar jag mig ju ständigt vad jag vill göra efter gymnasiet. Det jag vet är att jag i skrivande stund tror att jag kommer vilja sälja hästarna, då eller något år innan. Sedan skulle jag gärna vilja flytta utomlands och jag känner mig av någon anledning väldigt lockad av USA. varför vet jag dock inte. Hahah, pappa påminner mig dock jämt och ständigt om att det inte alls är som i "skitserierna" jag ser på TV. haha, av någon anledning så blir jag alltid full i skratt när jag tänker på det.. ;) Kan ju också bero på att USA är engelskspråkigt och det är väl det ända språket som jag känner att jag skulle kunna ta mig fram på. (haha, snart 4år av franska och jag kan fortfarande inte pussla ihop en mening rätt, så att typ dra till Frankrike känns ju ganska i botten... ;)) En annan sak som känns så himla skönt är att jag VET att mina föräldrar står bakom mig oavsett vad jag väljer. Dom är verkligen inte såna som skulle försöka ta beslutet åt mig, utan det låter dom mig göra. Dock vet jag att dom erbjuder mig deras fulla stöd om jag behöver det. Älskar mina föräldrar, dom är bäst! <3 Nu ska jag flumma vidare fast i huvudet i stället.... ;) // Maria